torsdag 29 mars 2018

Vända världen rätt av Jennifer Niven

I den här fantastiska ungdomsboken från vi lära oss ett väldigt svårt nytt ord: prosopagnosi (ansiktsblindhet).

Jack känner inte igen någon, han minns inte ansikten och har väldigt svårt att orientera sig i skolan. Han har lärt sig att känna igen sin familj och nära vänner genom röster och deras sätt att röra sig och andra små drag som kan skilja dem från varandra som exempelvis hår och längd. När det är mycket liv och rörelse blir det ibland fel när han missuppfattar vem det är han pratar med och han uppfattas som strulig och obetänksam. I skolan är han den populäre killen och ingen vet om hans problem, att vara en del av gänget är viktigt för honom då han behöver den tryggheten även om han egentligen inte gillar allt de gör, men han låter sig dras med.

Libby har inte gått i skolan på flera år, då hon varit sängbunden på grund av övervikt. Nu har hon fått hjälp och gått ned mycket och ska börja ta sig ut i samhället igen. Hon är en stark och rolig tjej som älskar att dansa, men ingen vill se det utan nästan alla i skolan verkar se henne som den där konstiga feta tjejen. Det är inget lättsamt klimat hon återvänder till i skolkorridorerna och den finns mycket mobbing och elakheter att tampas med när hon försöker anpassa sig och skaffa sig riktiga vänner. Men hon ger inte upp så lätt med sin positivitet!

När Jack och Libby träffas händer det något som de inte riktigt vet hur de ska hantera. Det börjar med att han är medveten elak mot henne, men av goda skäl tycker han. De blir tvungna att umgås som ett straff när de båda hamnar hos rektorn efter hon ger igen. Han berättar för henne om ansiktsblindhet och sakta utvecklar de en förståelse för varandra och kanske till och med början på en vänskap...

Den finns en humoristisk ton i denna bok, den är rolig utan att vara dråplig samtidigt som den hanterar svåra ämnen. Jag gillade den skarpt och sträckläste.


Boken finns ju självklart att låna på biblioteket!





torsdag 15 mars 2018

Never let me go

I helgen hade vi vår senaste diskussion för min bokcirkel. Boken vi hade mycket att säga om var den senaste nobelprisvinnaren i litteraturs Kazuo Ishiguro bok Never let me go. Boken handlar om 31-åriga Kathy H som både i nutid och i återblickar från sin barndom beskriver sin livssituation.

Hon träffar sina barndomsvänner Ruth och Tommy igen efter många års separation. När de var barn och ungdomar levde de tillsammans på den isolerade internatskolan Hailsham på den engelska landsbygden. De lärde sig att de var speciella och viktiga för samhället. Senare i tonåren skapade konflikter och förändringar avstånd mellan dem, men nu finner de alla stöd i varandra igen.

Jag tyckte om boken trots att jag också hela tiden väntade på att något skulle hända. Men som författaren beskriver både miljö och scener mellan karaktärerna så vill man ändå fortsätta läsa. Det är en långsam, stillsam berättelse och jag funderar mycket på karaktärernas foglighet och accepterande av sina öden. Jag läser ju in en kritik mot samhället och våra normer och hur lätt vi människor accepterar och blundar för det vi anser vara normalt. Den här boken har stor problematik och etiska frågeställningar kan ställas på många plan. Och som vi upptäckte kan också många paralleller dras till faktiska etiska frågor som vi i vår grupp ofta ställs inför. Det passade väldigt bra för en bokcirkel.

Boken ger nog mest om man inte redan innan vet vad den handlar om som jag gjorde!

Låna gärna boken på biblioteket, kolla på bibliotek.sater.se om den finns inne just nu?


torsdag 1 mars 2018

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman


I Glasgow bor Gail Honeyman som skrivit feelgood-romanen Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt.

Snart trettioåriga Eleanor lever ett inrutat liv. Måndag till fredag arbetar hon som ekonomiansvarig på samma firma där hon varit i nio år. De andra anställda undviker hon så mycket hon någonsin kan. Efter jobbet lagar hon kvällsmat till sig själv och lyssnar på radioföljetongen medan hon äter den. Sedan läser hon eller ser på tv innan hon lägger sig vid tio-tiden. På onsdagarna pratar hon i telefon med sin mamma. Efter jobbet på fredagarna köper hon pizza, en flaska Chianti som hon dricker till pizzan och två flaskor vodka som hon dricker jämt fördelat under helgen. Då är hon lagom berusad ända tills det äntligen är måndag igen.

När Eleanor går på en välgörenhetskonsert som hon vunnit biljett till blir hon blixtförälskad i Johnnie som är sångare i bandet. Hon är övertygad om att han också kommer att bli kär i henne bara de träffas. Hur det ska gå till upptar den mesta tiden av hennes tankar.

Eleanors dator går sönder och den nya IT-killen Raymond hjälper henne med den. De råkar få sällskap ut från kontoret efter arbetsdagen och när en man faller ihop framför den hjälps de åt att ta hand om honom och se till att han kommer till sjukhus. Den gemensamma upplevelsen leder till ökad kontakt och Eleanor som intalade sig att hon mådde så bra upptäcker vad det kan betyda att ha andra människor i sitt liv. Något i hennes förflutna gör att hon försöker stänga ute andra människor. Kan kanske Raymond få Eleanor att öppna sig?

Boken är skriven med värme och humor men det finns också en hel del allvar i den. Eleanor är väl värd att lära känna.