söndag 27 mars 2016

I starens tid av Tomas Bannerhed och Brutus Östling



Det här är en slags naturdagbok med korta betraktelser.
De underfundiga och poetiska texterna är skrivna av Tomas Bannerhed.  
Enligt bokförlaget är Tomas Bannerhed hobbyornitolog, men 2011 debuterade han med romanen "Korparna" som belönades med Augustpriset.
Betraktelserna börjar den 5 mars och slutar den 19 februari påföljande år. De ackompanjeras av fantastiska fotografier av fåglar av den mycket skicklige naturfotografen Brutus Östling som gett ut flera prisbelönade natur- och fågelböcker.
Många av iakttagelserna är från olika delar av Stockholmsområdet, t.ex. hägerkolonin vid Isbladskärret på Djurgården (8 mars), pilgrimsfalkarna i Folksamhuset vid Skanstull (30 april), stenknäcken i Humlegården, "omgiven av gamla lindar och oräkneliga blommor”. I anslutning till stenknäcksreportaget, skriver Bannerhed ett par sidor om Carl von Linné som står staty i Humlegården (15/5).
Men Tomas Bannerhed beger sig också ut i landet och skildrar fågellivet där, t.ex. sångsvanarna vid sjön Tysslingen i Närke (15 mars), han tar Fryksdalsbanan till Torsby i sälgblomningstiden och lyssnar till taltrastens rena sång (12 april) och han får se kungsfiskare i Fyrisån söder om Uppsala (13 maj). Den 6 juni fyller han termosflaskan, brer sina mackor, packar ner kikaren och fågelboken och åker till godset Sandemar och strandängarna vid Dalarö på Södertörn för att titta på kungsängsliljor. Där blir han välkomnad av rosenfinkens ”Nice to see you! Nice to see you!”, så fort han kliver ur bilen. Efter en stunds kringvandrande på strandängarna bland kungsängsliljor och gullvivor, rödbenor och betande boskap, slår han sig ner i gräset, dricker kaffe i sällskap av orkidéerna Adam och Eva och njuter av sången från grönfinkar och lövsångare och ängspiplärkans ”tsy-tsy-tsy”.
Den 18 juni vistas Tomas Bannerhed på ön Furillen, strax söder om Fårösund på Gotland, och beskådar och lyssnar till de visslande storspovarna i den glödande solnedgången, med fält av blåeld som kontrast.
Fokus i den här boken ligger naturligtvis på vårens tid och betraktelserna gör oss påminda om de naturens under som komma skall i en nära framtid.
Ett citat från den 24 mars, nyss passerad av oss som skärtorsdag det här året:
”Isarna ligger tysta på Gabriels dag. Bara några optimistiskt lagda pimplare med sina skryllor, borrar och spön, lutade över var sitt svart hål i vad som verkar vara en evig väntan på nästa regnbåge. Uppåt land har grusvägarna börjat mjukna och blåsippan slagit ut där solen når ner. Av kaveldunscigarrerna kring dikena återstår bara ett fluff.                                     
Nu är starens stund på jorden.”


torsdag 17 mars 2016

En poetisk drömlik saga

En sång till Ella av David Almond är en väldigt fint skriven saga om några ungdomar som möter den underlige och förtrollande Orfeus på en strand... Och deras liv förändras för alltid...

Claire och Ella är bästa vänner sedan barndomen och har en väldigt nära vänskap, men när Ellas föräldrar förbjuder henne att följa med åker ändå Claire tillsammans med de andra i kompisgänget på en resa utan henne. Hon saknar Ella och vill inte att hon ska missa mötet med Orfeus, och ett enda telefonsamtal är början på slutet. När Ella hör Orfeus röst faller hon handlöst för honom och dras in i en passionerad förälskelse. Claire hamnar vid sidan av deras himlastormande kärlekshistoria och smärtan är svår att hantera.

Om man känner till berättelsen om Orfeus och Eurydike så förstår man nog hur det ska sluta, vackert men tragiskt. Jag tycker verkligen om språket i denna saga; det väcker verkligen känslor och skapar tankar och funderingar.

Läsvärd!


torsdag 10 mars 2016

Simma med de drunknade av Lars Mytting


Du kommer kanske ihåg norrmannen Lars Myttings succébok
Ved som kom ut 2012?

Trä spelar en stor roll även i hans nya bok, romanen
Simma med de drunknade, men mer säger jag inte om det.

Edvard växer upp på en fjällgård i Norge hos sin farfar.
Hösten 1971, när han var tre år, reste han till Frankrike med
sin norske pappa och sin franska mamma. Där hittades båda föräldrarna döda och själv var han försvunnen i fyra dagar
innan han hittades tolv mil därifrån.  Edvards farfar kan, eller
vill inte, svara på hans frågor om vad det var som hände.
Varför var de i Frankrike och vad hände under de fyra dagar när han var försvunnen?

Så dör farfadern hösten 1991 och då visar det sig att begravningsbyrån, på åttiotalet, fått tillsänt sig en fantastisk kista som snickrats av farfaderns bror Einar. Han dog under andra världskriget har farfadern sagt, men det kan ju inte stämma då. På gården gör Edvard också upptäckter bland farfaderns saker som gör honom ännu mer konfunderad.

Edvard börjar söka efter sin familjs historia vilket för honom både till Shetlandsöarna och till Frankrike i sin jakt efter svar.  
 
Och själv kunde jag inte sluta läsa för jag ville också veta allt… Läs den du också!

 
Titta i katalogen och se om Simma med de drunknade är inne!