torsdag 18 februari 2016

Stjärnhimlen

Är du nyfiken på vad som finns långt där uppe bland stjärnorna på natten? Vill du bli än mer nyfiken? Då tycker jag du ska läsa Stjärnhimlen av Marie Rådbo. Det är en personlig resa ut bland stjärnor, brinnande isberg och galaxer som gör att jag gärna lägger mig ner på marken och betraktar det här vidunderliga universum runt omkring oss.

När jag läser kapitlet Rymdskeppet jorden blir jag så innerligt glad att få åka med på ett riktigt coolt rymdskepp! Jag får också lite svindlande perspektiv på avstånden här i vårt grannskap, solsystemet. Hon ger exemplet med solen liten som en grapefrukt och planeten jorden som ett knappnålshuvud 15 meter bort. Pluto hamnar en halvkilometer bort från solen (vilket i den verkliga skalan i rymden tar solens ljus fem timmar att färdas, men rymdsonden New Horizons behövde nästan 10 år för samma resa).  Om man går tillbaka till modellen med grapefrukten så finns närmsta stjärna 440 mil bort… det ger perspektiv.

Marie Rådbos bok är verkligen en personlig betraktelse över rymden, där jag får ta del av vad hon vill visa till sitt barnbarn här och var bland sidorna också. Klart jag vill ta med min son ut på stjärnklara nätter också, framförallt efter att jag läst den här boken.



Titta i Bibliotekskatalogen om boken finns inne.

tisdag 9 februari 2016

Bodil Malmsten 1944-2016






I lördags kom beskedet att en av våra mest folkkära författare gått ur tiden. Bodil Malmsten blev bara 71 år men hennes författarskap utmärks av en stor bredd: det var både lyrik, dramatik och prosa, en prosa ofta i form av kåserier eller essäer. Hon hann ge ut ett trettiotal verk.  
Bodil växte upp i Bjärme i Jämtland tillsammans med sin mor, syster och sina morföräldrar. Hon kom som 12-åring till en fosterfamilj i Vällingby, Stockholm
Tiden som tonåring, liksom barndomen i Jämtland, har Bodil Malmsten skildrat i boken ”Mitt första liv” som kom ut 2004.
Efter studier på Konstakademin debuterade Bodil Malmsten år 1970 med barnboken ”Ludvig åker” tillsammans med Peter Csihas. 1977 kom den första diktsamlingen ”Dvärgen Gustaf”. Genombrottet kom 1984 med diktsamlingen ”Damen – det brinner!” som författaren själv också gjorde i en version för radion. Under den här perioden reste Bodil Malmsten runt i Sverige och hade många diktuppläsningar inför publik.
1994 kom romandebuten med ”Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån”.
1999 hade Bodil Malmsten tröttnat på Sverige som blivit alltför byråkratiskt, tog körkort, köpte en gammal Rover och begav sig till Frankrike. Hon slog sig ner i en liten by i Finistère (på svenska: ”Jordens slut”), längst ut på Bretagnes västkust. Där kunde hon leva mer eller mindre inkognito och därifrån kommer hennes serie romaner som börjar med ”Priset på vatten i Finistère”.
Dessa böcker är som ett slags reportageböcker med korta essäer som skildrar alltifrån möten med franska rörmokare och grannkontakter till inslag som på ett mycket humoristiskt sätt tar upp fransk politik samt hur det kan vara att leva som nordbo på den franska landsbygden.
Parallellt med utgivningen av loggböckerna från Finistère, skrev Bodil Malmsten på sin blogg www.finistere.se med en stil som kännetecknas av korta dagboksanteckningar.

Efter ca 10 år i Frankrike flyttade Bodil hem till Sverige igen.
2012 gav hon ut boken ”Så gör jag – Konsten att skriva”. I all ödmjukhet ger hon konkreta tips till sina läsare om hur man gör för att skriva böcker och hon är samtidigt tydlig med att tipsen kanske bara gäller henne själv.
2013 kom loggboken ”Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig” som är ett slags tack och farväl. Samma år fick Bodil Malmsten sin cancerdiagnos och på sin nya blogg www.bodilmalmsten.se kritiserade hon starkt Karolinska sjukhusets dyrbara nybyggnation som enligt henne går ut över sjukvården. 
Bodil Malmstens sista verk blev ”Det här är hjärtat”. Den utkom förra året och är en enda lång dikt som innehåller sorgeprocessen efter en älskads död.

Hon skrev flera teaterpjäser, som uppförts både i radio och på teatrar, bl.a. ”För att lämna röstmeddelande – tryck stjärna!”.
Och hon var sedan början av 1980-talet Sommarvärd i ett 10-tal program

Bodil Malmstens texter präglas av en satirisk och samhällskritisk udd med mycket självironi, hon skrev ibland argt men också varmt, kärleksfullt och med stor ömsinthet och mycket humor.
Hon blev och förblir en mycket läst och omtyckt författare och fick många fina priser och utmärkelser, bl.a. Aniarapriset (1996) och Ivar Lo-Johanssonpriset (2006). Hon var också hedersdoktor vid Mittuniversitetet.

Vi är många, från flera generationer, som kommer att sakna Bodil Malmsten och hennes kritiska öga, rappa tunga och varma humor. Som tur är, finns hennes böcker kvar och i vår kommer dessutom hennes samlade dikter ut. Läs dem!









torsdag 4 februari 2016

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce

Pensionären Harold Fry bor i södra England. En dag dimper det ner ett brev från ett hospice i norra delen av landet. Meddelandet i brevet är att hans f d kollega och vän Queenie ligger för döden. De har inte setts på tjugo år och man förstår att Harold svikit henne i det förflutna. Detta är berättelsens röda tråd och det är inte förrän i slutet som man får veta varför.
Harold tänker svara på brevet men på väg till postlådan mognar beslutet fram att han ska fotvandra hela vägen till Queenies sjukbädd. Han är varken mentalt eller praktiskt utrustad för en så lång fotvandring, men det avskräcker honom inte.
 
Allt eftersom vandringen fortskrider lär läsaren känna Harold mera och inser att han bär på en ganska stor mental ryggsäck, som han sakta bearbetar under färdens gång.
Efter ett tag blir Harolds pilgrimsfärd känd i media och han får snart en hel svans med vandrare efter sig som också ska gå till Queenies dödsbädd.
 
Det finns mycket i boken som är vackert och tänkvärt. Det är t ex först när Harold ger sig ut på sin vandring som han börjar upptäcka världen omkring sig och kan se skönheten i en liten blomma.
Hans dygnsrytm ändras och den verkliga andliga resan börjar den dagen då han skickar hem sin plånbok och tillhörigheter och bestämmer sig för att endast leva på vad människor han möter ger honom.
 
87 dagar tar vandringen och under tiden blir Harold mottaglig för tankar och minnen, han tappar sin inre kompass och fotfästet, förtvivlar och misströstar men fortsätter att gå och hoppas.
Vandringen leder inte bara till Queenie utan också djupt in i Harolds hjärta och själ. Också Maureen, hans fru, förändras genom makens irrfärd.
 
Detta är både en vemodig och rolig berättelse om vad som är viktigt i livet.