måndag 2 november 2015

Kaninen som så gärna ville somna

Kaninen som så gärna ville somna: En annorlunda godnattsaga 

av Carl-Johan Forssén Ehrlin

Jag har ett hoppigt, studsigt barn med så mycket energi att han knappt har tid att vara still, än mindre sova. Det blir skruvande i sängen, kojbygge med sängkläderna, sagor (”tre stycken mamma, för jag är tre år!”), månlampan tänd – stjärnlampan släckt och minst hundra miljoner kramar. Men sedan, när det är dags att ligga lugnt och tyst i sängen då blir det svårt. Det blir hungrigt och törstigt och kissnödigt. Och ibland blir det ledset och ensamt och spöken i skorstenen.

Då måste mamman ha en plan. För visst fungerar det att öppna klädnyporna, släppa loss spökena och skicka hem dem till sina spökföräldrar men det väcker ju bara lejonet i garderoben. Och efter det måste lejonet klias och kelas och då har vi verkligen ramlat ner i kaninhålet.

När jag såg barnboken ”Kaninen som så gärna ville somna” blev jag intresserad. Boken handlar (som ni kan gissa av titeln) om Kalle Kanin som har svårt att somna, han tar hjälp av sina vänner och sagan slutar lyckligt. Den intressanta biten är att sagan bygger på avslappningsteknik, psykologi och pedagogik. Författaren har vävt in NLP (neurolingvistisk programmering) i texten så att orden (som lugn, vila, långsamt, sova, trött osv) guidar barnet in i sömnen.

Vi provade ljudboken hemma (sagan finns att köpa i flera olika format, på biblioteket finns den som ljudbok, e-ljudbok och e-bok) då sagan läses upp av en professionellt sövande uppläsare. Jag gick all out helt enkelt. Och det fungerade!

Visst, det var fortfarande skruvande och fixande med lampor och massa kramar men efter det kommer ett magiskt ögonblick då jag ser att sagan har fångat hans uppmärksamhet, att han verkligen lyssnar. Det går fem, tio, femton minuter. Jag sitter bredvid, smeker en kind, håller en hand. Han klipper med ögonen, lägger huvudet mer bekvämt på kudden, kollar att draken ligger nära. Blundar och somnar.

Några kvällar senare säger han ”Nej, inte kaninsagan!” och jag inser att han genomskådat både sagan och mig men vi förhandlar och han lyssnar på sagan mot att jag sitter kvar vid sängkanten. Något som jag räknar som en vinst för oss båda två.

Efter en vecka har vi vant oss och när Kalle Kanin ska ta alla sina tankar och lägga dem i en låda vid fotänden av sängen berättar min pojke för mig att han lyssnar och gör som de säger i sagan – och somnar gott ännu en gång. 

Använd Bibliotekskatalogen för att se om boken finns att låna!

Inga kommentarer: