torsdag 1 oktober 2015

Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt

Jag har läst Carina Bergfeldts bok Sju dagar kvar att leva som tar sin början och sitt slut med Vaughn Ross, en man dömd till döden. I nästan elva år har han väntat på sitt straff, utdömt av staten Texas, den amerikanska delstat som avrättar flest fångar.
 
Bergfeldt får ett sista samtal och beger sig därefter ut på en veckolång resa för att samtala med människor som har olika perspektiv och närhet till dödsstraffet. Hon möter offrens anhöriga, polisen, fängelsedirektören, anhöriga till de dömda. Extra känslosamt blir det när hon möter fängelseprästen som hanterat dödsdömda fångar i årtionden. Hans ord är mycket tänkvärda, och inte minst det faktum att även han bär på en dödsdom i form av obotlig cancer.
 
Hon beskriver Vaughn Ross och hans tankar och känslor mycket sakligt, men det blir ändå en känslosam berättelse. Inte minst därför att hon skriver väldigt självutlämnande om hur hon själv upplever de situationer mötena försätter henne i.
Ross, som dömdes 2002 för två mord, hävdar att han är oskyldig och ord står mot ord.
På andra sidan glaset till avrättningsrummet kommer, den dag då hans liv avslutas, en grupp människor  befinna sig som inget hellre vill än att se honom betala för sitt brott med sitt eget liv.
 
Blandat med samtalen presenteras en hel del fakta och statistik kring amerikansk kriminalvård och dödsstraffet. Kriminalvården i The land of freedom är en hel industri. Och särskilt i Texas, en delstat där dödsstraffet är lika självklart som att säga tack för maten.
 
Boken är en mycket stark läsupplevelse som lämnar läsaren med många olika känslor. Det som slår mig är att det kanske inte är döden som är det värsta straffet som den amerikanska staten har att erbjuda, utan den utmätta tiden. Att veta att om en vecka kommer du att dö, och det finns fortfarande så mycket du skulle vilja se och göra.
 

Inga kommentarer: