torsdag 5 juni 2014

Jag heter inte Miriam

Jag heter inte Miriam

Majgull Axelssons nya bok Jag heter inte Miriam måste vara årtiondets viktigaste bok! Den berättar om vad som hände under andra världskriget och det som hände i Sverige efter att freden kommit. Den berättar om hur välvilliga svenskar hjälpte de judiska flyktingar som kom till Sverige men även om hur Sverige jagade tattare under 50-talet. Vi behöver verkligen veta hur det var och vi behöver verkligen lära oss något av historien så vi inte låter detta upprepas!

Handlingen utspelar sig både i 50-60-talets och dagens Sverige och i andra världskrigets Europa. Bokens nutid är Miriams 85-årsdag och platsen ett välmående Sverige. Miriam bor med sin sons familj, i det hus hon levt som gift med en svensk man under större delen av sin tid i Sverige.
Som tonåring kom Miriam från krigets Europa, som en av de överlevande från arbetslägret för kvinnor i Ravensbrück. Hon hade då redan förstått att hon skulle ha bättre chanser om hon var en flicka från en finare judisk familj än om hon var en dotter till en romsk silversmed. Malika blev Miriam redan i fångenskapen genom att byta till sig en annan flickas klänning. Den judiska flickan behövde inte längre sin klänning..... 
Malika skulle inte ha fått stanna i det Sverige som tog emot krigets fångar. Röda Korsets hjälparbetare hade inga svårigheter med att hjälpa välartade judiska ungdomar men romer...nej nej. Ända fram till 1954 var det förbjudet för romer att invandra till Sverige. Det var också så långt som fram till 60-talet förbjudet för romer att vistas mer än tre veckor i samma kommun. 
Under Miriams första tid i svenska Jönköping, boende hos en Röda Korsarbetare stärks hon också i sin övertygelse om att det är bättre att vara Miriam än att avslöja att hon egentligen är Malika. För hon ser i Jönköping hur svenskarna ger sig ut och "jagar tattare" och i Miriams minne finns för alltid den dagen när Miriam hade glömt sin lilla hatt när hon gick ut för att handla och kom hem blåslagen på grund av att några unga män sett hennes svarta hår och slog utan att fråga. Sen den dagen var Miriam alltid prydligt klädd, ordentlig och kontrollerad. Så kontrollerad att inte ens hennes familj som firar henne på hennes 85-årsdag vet vem hon egentligen är. Miriam har en stor familj omkring sig men har aldrig vågat avslöja för någon enda människa vem hon egentligen är. Hon har ju förstått vad även de vänligaste av människor kan tänka och tycka om romer.

Detta skulle ha kunnat bli en alltför tung berättelse att ta till sig. Ibland måste man ta en liten paus och låta det man läser sjunka in men Majgull Axelssons sätt att växla mellan dagens Miriam och Miriams mörka historia gör det enklare. Det gör det också lättare att förstå varför hon valt att göra som hon gjort. Flera av personerna i boken hade jag gärna velat veta mera om men förhoppningsvis kommer fler böcker av denna fantastiska författare! Nu ska jag genast ge mig på de böcker av Majgull som jag har missat att läsa. Jag förstår inte vad som gjort att jag inte fortsatt att läsa henne till exempel efter hennes fantastiska Aprilhäxan, som kom 1997.


Inga kommentarer: