torsdag 26 december 2013

Augustiresan av Anna Fredriksson

Augustiresan av Anna Fredriksson börjar med att Jenny 
är på väg till Österlen på cykelsemester tillsammans med 
tre väninnor . Trots att de är bästa vänner sedan länge har 
de inte träffats alla fyra tillsammans på ett helt år. Nu ska de 
äntligen umgås i flera dagar men stämningen är tryckt 
eftersom Jenny dragit sig undan gemenskapen sedan hon 
blev befordrad till personalchef .

Jag blir tagen av den starka skildringen av Jennys 
svårigheter som chef över sina gamla kolleger och hur 
hon kommer i kläm mellan dem och den högsta chefen. 
Hon blir motarbetad och mobbad av sina tidigare 
arbetskamrater men försöker övertyga sig själv om att 
det är saker man som chef måste klara av. Allt hon säger 
och gör blir misstolkat och det är bara en sympatisk kollega 
som verkar förstå hur hon har det. Hon är nära att öppna 
sig för honom, men när det kommer till kritan så törs hon inte. De tre väninnorna kunde ha hjälpt henne om de bara fått veta om Jennys problem men hon lever som i en bubbla. Hennes man förstår inte hur besvärligt det är för henne och när hon ägnar all sin tid åt jobbet så tröttnar han och söker sig mer och mer till andra.  

Skildringen av Österlen får mig att vilja åka dit, men de olika väninnorna tycker jag är mer 
diffusa än Jenny och jag måste bläddra bakåt i boken för att kolla vem som är vem. De har 
också sina bekymmer och behov av att ventilera händelser med varandra men det är Jenny 
som fastnar i minnet.

Läs även Anna Fredrikssons andra böcker: Sommarhuset och Lyckostigen




Inga kommentarer: