måndag 21 oktober 2013

"Två eller tre saker jag glömde berätta för dig" av Joyce Carol Oates


Joyce Carol Oates har, utöver sin enorma vuxenboksproduktion, också skrivit några ungdomsböcker. Det här är den femte i raden som är översatt till svenska.

I den här boken skildrar Oates vad som händer en grupp tonårstjejer, både på det yttre och inre planet, efter att den nyinflyttade, annorlunda och beundrade klasskompisen Tink begått självmord.

Tjejerna, som alla sett upp till Tink, bildar en förening, Tink AB. Ibland träffas de och stämmer av med varandra: ”Kommer Tink tillbaka, visar hon sig för några av tjejerna, vad är det egentligen som händer?”

Boken består av tre långa avsnitt: I det första är Merissa central person. Utåt sett är Merissa den perfekta tjejen: Duktig i skolan, lagledare i landhockeylaget, en söt tjej med ljusblont, långt hår och ett gulligt leende. Innanför den vackra ytan är det ett kompakt mörker. Den till synes lyckliga Merissa befinner sig i ett krisliknande tillstånd, efter klasskamratens självmord och efter att hennes pappa lämnat familjen. Merissa mår så dåligt att hon skär sig med jämna mellanrum, ofta i badrummet hemma. Ingen känner till hennes önskan att inte leva och ingen anar vad hon gör.
I det andra avsnittet är det Tink som skildras: Provokativ, stark, kreativ och självständig men också liten, främmande och mycket skör. I bokens tredje avsnitt är Nadia huvudpersonen. Hon får inte den respons hon behöver i det materialistiska hemmet och förälskar sig i klassens naturkunskapslärare som faktiskt bryr sig om henne. För att få mer av hans uppmärksamhet stjäl hon en av sin pappas värdefulla Kandinsky-målningar. På lärarens födelsedag lägger Nadia målningen i bakluckan på hans bil. Stort rabalder uppstår förstås, särskilt när Nadia erkänner att det var hon som tog tavlan och inte den invandrade hemhjälpen, som fått skulden.

Vissa stunder är det jobbigt att läsa den här boken med alla dess mörka rader, även om den har en försonande framtoning på slutet.  Välskriven som den är, rekommenderas boken varmt, särskilt för att Oates på ett kärleksfullt, ömt och ibland humoristiskt sätt tar upp allvarliga teman som idag tyvärr är alltför vanliga bland tonårsflickor.

Inga kommentarer: