torsdag 23 februari 2012

Psykologisk skräck i en subjektiv verklighet

Stora, episka berättelser har helt klart sin charm - man försvinner in i dem och får förhoppningsvis, om boken är bra, ett läsminne för livet. Men jag har alltid haft en särskild svaghet för det mindre formatet - sagor, noveller, eller kortromaner som den bok det här inlägget handlar om. Den typen av läsupplevelser blir komprimerade, mer intensiva, och kan väcka minst lika mycket tankar som en tusensidig roman.

Kortromanen jag läst den här veckan heter När skruven dras åt och är en klassisk spökhistoria skriven av Henry James. Här berättar en ung guvernant genom sin dagbok om de skrämmande upplevelser hon haft som anställd på ett ensligt beläget gods på den engelska landsbygden. Först verkar allt precis som det ska, kanske till och med bättre än så - de två barnen hon kommit för att ta hand om är alltigenom rara och änglalika, även om det oroar henne att pojken av oklar anledning relegerats från skolan. Hon vågar till en början inte tala med honom om detta och försöker inte kontakta rektorn för att få veta mer, av rädsla för vad hon skulle få höra. Barnen tycker om henne och hon trivs med sitt nya arbete, men en dag ser hon något oroväckande - en okänd mansgestalt, orörlig, som betraktar henne uppifrån ett av tornen. Gestalten dyker upp fler gånger och det gör också en kvinna med otäcka ögon - guvernanten talar med hushållerskan och får veta att de skepnader hon sett liknar den gamle betjänten och den guvernant som arbetade på godset innan hon själv kom dit. De båda hade mycket nära band till barnen - och båda är döda. Guvernanten försöker behålla sitt lugn, samtidigt som hon alltmer desperat försöker få barnen att erkänna att de ser och har kontakt med gengångarna...

När skruven dras åt är speciell på många sätt, och det är en berättelse som stannar kvar länge i tankarna. Vad är verklighet och vem kan man lita på? Jag har min teori om vad som verkligen hände... men vem kan säga om jag har rätt eller inte?

Intresserad? Se här om boken finns inne!

Inga kommentarer: